"One day you are 17 and planning for someday. And then quietly, without you ever really noticing, someday is today. And then someday is yesterday. And this is your life"

 
JAG ÄR FRAMME.
 
En lång resa som började 07:00 med bil från Helsingborg till Kastrup. Sa hejdå till pappa som var med och satte mig 09:50 på planet till Paris. Väl framme i Paris var jag så in i stressad. Planet till Atlanta skulle gå 1,5 timme senare och bara att bege sig från Terminal 3 där jag landade till Terminal 2 där jag skulle tog 1 timme. Väl framme upptäcker jag dock att planet är 2 h försenat. Kanske lika bra.
 
Jag trodde resan skulle bli mycket jobbigare än den var. Men jag var så taggad på att komma iväg bara, plus stressen i Paris gjorde att jag inte hade någon tid att oroa mig eller bli nervös. Det var inte förens jag landade i Atlanta och mötte min värdfamilj som allt släppte. När vi var hemma i huset var första gången jag insåg att jag verkligen ska vara här i ett år vilket faktiskt var en jobbig känsla. Var ganska nere resten av kvällen och kulturkrocken kom mycket tidigare än jag trodde. 
 
Imorse pratade jag ut med min värdmamma och allt känns bättre och tror det blir ännu bättre när Akseli (den andra utbytesstudenten från Finland) kommer imorgon. Alla är iväg på jobb så det är bara jag och min värdbror Eric hemma. Väntar på att han ska vakna sedan ska vi ta en promenad och han ska visa mig runt. Hörs senare! 
 
 



Lägg till kommentar

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


Trackback