232

Long time no see. Det här med att vara aktiv bloggare + ha tid att ta vara på tiden här borta går helt enkelt inte ihop så bra som jag hoppats på. However, sedan senast jag bloggade har jag haft några dagar i världsklass! Bilderna får tala för det mesta, ska punkta ner några highlight här nedan. 

- Akseli har jobbat hårt på hur han ska fråga mig till Prom då han vet att jag inte kommer settle för något basic. Go big or go home är mottot ellerhur? Han kan gott känna lite pressure :-) 
- Jag och Madison har haft några topnotch dagar tsm <3 Lav her very much. 
- Familjen tyckte det var dags att skicka hem en box till Sverige med alla nyttigheter USA har att erbjuda. Or nah. 90% kommer mamma Lena förmodligen slänga utan att ens smaka. Tanken som räknas! Ska bli kul att höra era recensionerna efteråt. 
- Var och supportade mi bff Cainan som vann sin speech and debate competition! 
- Lirat sjukt mycket boll, åh vad jag har saknat det. Make sure att ta en titt på höet (?) i bilden, igår spelade vi  bokstavligen på en åker. 
- Jag, Montana och Shannon tog en tripp till University of Georgia i Athens (Hehe nej inte Grekland :P) och jag är in love. Senaste veckorna har jag verkligen vara supersugen på att komma tillbaka och gå på College. 
- .. Och har därför signat upp mig för ACT 14 april. 
- Fick min första kramp. Och jag som aldrig skadar mig har aldrig upplevt sådan smärta. Nej tack inte igen.
- IHOP söndagar med mina ladies i all ära! 
- Och sist men inte minns. Fick ingen pic på det men såklart jag har inte missat Mellon. Heja Måååånss!!! 

217

Dagarna rullar på precis som vanligt. Älskar skolan. Älskar fotbollen. Älskar allt och alla. Är så fylld av lycka och glädje, rädd att det kommer spricka snart. Kom och tänka på det igår när Ricardo, den italienska utbytesstudenten på skolan berättade att han fått ett full soccer scholarship till UGA (University of Georgia) och att han kanske inte kommer flytta tillbaka på Italien. En ganska stor del av mig är sjukt avis. Att jag förr eller senare kommer behöva lämna gör ont. Men nog om det. Vi är inte där ännu! 

Idag har det varit jättehärligt väder med 23 grader sol! Efter skolan åkte jag, Montana, Joey och Jantzen helt random till the Rec Department och spelade tennis. Igår hade vi match, nog sjukaste matchen jag någonsin spelat. Matchen slutade 1-1 och det gick till förlängning och straffar. Vi vann och jag satte min straff för en gång skull. However, en spelare i motståndarlaget bröt foten och en spelare i vårt lag drog korsbandet. Har sett en person bryta foten en gång innan (Sofie do you remember), men alltså denna gången kunde jag tillochmed höra. Det var riktigt nasty. 
 
Ofc bröts matchen i några minuter för en "prayer paus" för spelarna som skadade sig. Borde vara van nu men det känns fortfarande skumt och awkward för mig.