Thinking out loud

En vecka har nu passerat.
 
Att jag har varit här en vecka är ganska obegripligt då jag redan efter första dagen var redo att packa mina väskor och åka hem igen. Den dagen trodde jag aldrig att denna dagen skulle komma.
 
Det har utan tvekan varit den känslomässigt jobbigaste veckan i mitt liv. Ena stunden känner jag mig så tacksam, spänd, glad och förväntansfull inför vad detta året har att erbjuda, medan andra studenten känns det som att tiden står still, att ett år känns som en evighet och att jag kommer behöva ta mig allt detta med gråten i halsen. 
 
Det är svårt att beskriva en sånhär känslomässig berg och dahlbana för någon som aldrig upplevt den själv. Det är svårt att beskriva hur fantastiskt livet är när allt är roligt och bra och hur fruktansvärt jobbigt det är när man vaknar upp och inget hellre vill än att åka hem. Men det är en del av hela upplevelsen och det är helt enkelt bara att ta sig igenom det på ett eller annat sätt. Härifrån gäller det bara att ta en dag i taget och bara go with the flow. Det är nu det börjar på riktigt. 


Hej Clara,
Första gången inne på din blogg och första gången jag kommenterar...vet inte om det blir rätt!? Kan vi maila istället? Ser alla våra inlägg?

Oavsett, så är det kul att läsa vad du skriver. Självklart är det hemlängtan innan allt kommit igång. Det släpper, tro oss! Du kommer att få ett kanonår med många nya vänner, upplevelser och smaken på ett amerikanskt liv. HÅLL UT och lev livet! Öppna sinnet och ta in det nya med öppna armar.

Kramar
Anders och bettan

2014-08-07 | 19:34:38

Lägg till kommentar

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


Trackback