Det är svårt att komma på något att skriva om eftersom det händer samma sak varje dag, på vardagarna åtmindstonde. Jag går i skolan, kan inte direkt säga att jag pluggar när jag väl kommer hem, men jag tränar mycket, gör mina sysslor i hemmet och försöker även få in något Skype samtal lite då och då! 

 

Med det sagt; detta livet här borta är inte så wow längre. När jag 07:15 varje morgon lämnar huset för att gå till skolan känns det inte längre som att jag är påväg till en Mean Girls inspelning, när jag åker med mina vänner på alla mega outlet malls är det inte så märkvärdigt längre och att prata engelska 24 timmar om dygnet är inte heller något konstigt. Livet här borta är helt enkelt som det är hemma. Att gå på high school känns som att gå till vilken skola som helst och att prata engelska är världens mest naturliga grej. Det känns inte längre som att jag är en statist i The Life as an American Teenager, för det livet är jag mitt uppe i just nu.

 

Slutligen, tre månader har snart passerat och just nu är jag i en fas när jag verkligen till 110% känner mig hemma. Inte bara i hemmet, utan i landet och bland alla människor runt omkring mig.